Chefens ledare

Södra skåningar, Sverige befinner sig i en ny säkerhetspolitisk verklighet. Under lång tid har armén haft fokus på att bygga den framtida armén som skulle stå färdig om tio år. Erfarenheterna från Ukraina visar att den som vill försvara sig måste kunna slåss nu, inte om ett decennium. Vi måste tänka om och tänka nytt.
Tidigare var det pengar som var gränssättande. Nu är det personal, materiel och tid. Det är en obekväm sanning. Vi har inte obegränsade resurser av människor eller utrustning. Vi måste ständigt balansera mellan våra uppgifter. Vi måste säga nej till det som inte rör krigsförbanden eller förvaltning. Vi har inte heller 10 år på oss att bygga perfekta krigsförband. Därför måste vi bli
bättre på att göra mer med mindre. Vi måste tänka nytt, ta hjälp av ny teknik och våga vara innovativa. Artificiell intelligens och autonoma system är inte något för framtiden, det är här och nu.
Erfarenheter från Ukraina visar att striden är föränderlig, oförutsägbar och brutal. Det tillförs ständigt nya verkanssystem och metoder som gör att förutsättningar ständigt skiftar. Ryssland lär sig hela tiden och anpassar sig. Vi måste hänga med i den snabba utvecklingensom sker och helst ligga steget före. Det kräver kortare beslutsvägar, mer delegering och en kultur där det går
att agera utan att fastna i långa processer.
MekB 7 har fått ett särskilt uppdrag som ni kan läsa om i förra numret av Södra skåningarna. Målet är att vi ska bli snabbare, vassare och anpassningsbara.
• Halvera antalet personer i staber genom att införa ny teknik och metoder.
• Vi ska korta ned tiden mellan analys, order och genomförande. Med dagens teknik så kan vi ta in stora mängder information från olika sensorer samtidigt som vi med hjälp av AI snabbt kan förenkla informationsflödena för chefer ner till enskild soldat.
• Minska avtrycket från brigadstab och betjäningsförband för att enklare kunna omgrupperas, spridas och gömmas. Med satelliter, telekrig och andra sensor är det idag lätt att upptäcka en grupperad brigadstab.
Det innebär i princip ett paradigmskifte. Långsiktiga materielprojekt är viktiga, men de löser inte utmaningen vi har här och nu. Vi måste lägga kraften på att göra krigsförbanden vi har idag tillräckligt bra för att vinna imorgon. Frågan är, hur höjer vi vår egen förmåga med det vi har här och nu. Samtidigt har vi gått från att stå ensamma till att vara allierad. Det betyder att våra krigsförband måste kunna verka sida vid sida med våra allierade. Interoperabilitet är inte en möjlighet, det är ett krav.
Men den viktigaste resursen vi har är fortfarande människan. Vi måste både rekrytera nya medarbetare och behålla den kompetens vi har. Vi måste utbilda pliktpersonal till vår växande brigad samtidigt som vi löser uppdraget i Lettland. Antalet kadetter på skolorna ökar och vi kommer få fler nya officerare och specialistofficerare. Men förbandsanda och professionalism är något som byggs över tid och inget som kommer automatiskt, det kan definitivt inte ersättas i snabb takt. För att lyckas måste vi ett bra ledarskap som skapa förutsättningar för utveckling, trygghet och stolthet i yrket.
Våra motton; "Framåtanda och stolthet" och "Slå snabbt, slå hårt" är mer än ord, det handlar om vår kultur, vår förbandsanda, där initiativförmåga, beslutsamhet och det ständiga arbetet att hela tiden bli bättre, är en del av oss som är södra skåningar. Med det i ryggen tar vi oss an det uppdrag vi har; bygg krigsförband som kan slåss idag och vinna imorgon, inte om ett år.

Överste Annelie Olausson

Chef Södra skånska regementet